vagentilldromhuset

Jag har funderat lite: Varför känns det som att veckan bara har fem dagar?? Jag menar vi räknar ju nästan alltid bara med måndag-fredag. Det blir lite som att "Jaa, nu är det bara en dag kvar sen är det helg!!" Jag får känslan av att vi lever lite för helgerna, som faktiskt bara är två dagar av veckan, ca 100 dagar på ett år. Är det så att vi bara lever under en tredjedel av ett år?? Det är ju lite sorgligt =( Jag tycker själv att det är svårt att få ihop dagarna i veckan, dvs mån-fre. Man jobbar, sen ska man hem och laga mat, gärna hinna med att träna några dagar, man ska tvätta och stryka, städa osv. Jag kan tycka att det är svårt att hinna med att träffa vänner just i veckorna, vilket inte känns så roligt alls! Och jag tycker att det är ännu svårare på vintrarna då det blir mörkt så fort. Jag måste nog ändra lite på det här =) Även om jag har gjort det, för om jag tittar tillbaka några år, så orkade jag ALDRIG träffa vänner, jag var ju trött jämt, så bättre har det blivit, men det skkulle kunna bli mycket bättre.

Jag är ju sån som behöver ha planerade dagar för att vissa saker ska bli gjorda, som städningen exempelvis. Så jag ska nog sätta mig ner och försöka göra nån typ av planering så jag har lite mer koll på vad som ska göras och när. Sen får man ju inte göra som många människor och låsa sig vid den och inte kunna träffa någon, eller göra något annat bara för att jag SKA tvätta imorgon ;) Det beteendet känner jag alltförväl till från släktingar, haha!!

Ja, det var en tanke =D

Idag är Uffe iväg till Enköping, till huvudkontoret, han ska på möte och jobba lite däruppe, idag. Så jag har ingen direkt koll på när han kommer hem, men troligtvis åker han därifrån vid 16.00. Och jag är hemma, jag ska försöka få nån maskin tvättad iaf, men det är ansträngande att gå i trapporna när man är sjuker.

Nu blir det lite frukost!


Kram på er